Det är inte lätt att avläsa Guds vilja. Hur ska vi läsa Skrifterna för att ta in Guds sanna ord? Först läste vi allt, precis så som det stod nedpräntat – älska din nästa, var snäll mot de fattiga, döda skoningslöst alla äktenskapsbrytare och bögar, gläds åt att vara skapad på sex dagar till Guds avbild.
Det var fint så länge det varade, men sen började stjärnskådare, stenletare, djurvetare och annat udda folk bråka om att Orden inte kunde stämma, inte bokstavligen. Hurså – att Guds Ord inte skulle stämma, vilken näsvishet! Så de skriftlärde brände upp en och annan impertinent odåga. Fast odågorna blev fler och fler, ett myller. Något innovativt måste göras – att elda upp alla var opraktiskt.
Och så, efter flera seklers funderande, kom de skriftlärde på en superb spetsfundighet. Läs Guds sanna Ord, precis som förr, men tolka Orden metaforiskt och allegoriskt, sa de. Det lät väldigt bra. Nu kunde man lita till Guds Ord och ändå bli hjälpligt överens med gapiga forskare.
Fast vissa problem kvarstod. Gud skrev ju ned sina Ord för väldigt länge sedan. Hur kan vi då i dag veta hur Gud avsåg att hans metaforer skulle tolkas årtusenden senare? Kunde Gud verkligen ha syftat på Big Bang när har skrev Skapelseberättelsen? Eller menat att den dystra frasen ”äktenskapsbryterskan ska döden dö” bara var tänkt att – millennier senare – fungera som en metafor för en familjerådgivares aningen höjda ögonbryn?
De skriftlärde författade sinnrika tolkningar. Fast de skriftlärda var flera och tidsandan var i ständig förändring. Tolkningarnas antal blev därefter. Då menade många: varför inte vara radikal och gå hela vägen? Varför inte låta var och en tolka texten efter eget skön, i postmodernistisk anda och kontext? Metaforer åt alla!
Guds vilja är knepig att följa. Hur den ska följas, det bör förstås följa av Skrifterna. Om du är bokstavstroende, se då till att döda alla vänsterprasslare och bögar, övertyga dig om att jorden är platt och yvs över din gudomliga spegelbild i badrummet. Eller så kan du läsa de Heliga Skrifterna metaforiskt. Det leder med tiden till samma inställning till Skrifterna som du brukar ha till deckare och diktverk: uppbygglig och fantasieggande privatunderhållning.
Det inledningsvis så nebulösa komplexet grupperar sig tydligen till två tydliga alternativ: religiös fundamentalism (kristen, muslimsk, judisk, etc) eller opretentiös sekularism. Någon tredje religiös framtid är svår att skönja.
De metaforiska skrifttolkarnas skrå (de som kallas progressiva muslimer, kristna och judar) är dömda att erodera sig själva inifrån, långsamt men säkert. De tvingas till alltmer tidsanpassade tolkningar av den Ende Gudens tänkbara avsikter med Hans text. De förr så angelägna Lärorna kommer att sammanfalla med folks vanliga uppfattningar i samhället och med moderna vetenskapliga rön. För andra än forntidsforskare kommer Skrifterna att förlora sitt intresse.
Inte ens en tänkbar ny och strömlinjeformad Skrift (typ Skriften 2.0) kan hindra sönderfallet. För så fort den kommer ut ur trycket, dyker strax konkurrenter (Skriften 3.0, Skriften 4.0, osv) upp och splittrar församlingarna till en allt småkornigare mosaik. Vem som är jude eller grek, kristen eller muslim, agnostiker eller ateist, går inte längre att urskilja.
Kanske var just detta Guds verkliga avsikt, vem vet. Herrens vägar är outgrundliga.
