Religion är en irrationell livsåskådning. Humanisternas kampanj ‘Gud finns nog inte’ pekar på en del problem med irrationella livsåskådningar. Borde man inte försöka skapa en rationell livsåskådning i stället? Fast går det? ‘Irrationell’ kanske är ett nödvändigt attribut för livsåskådningar i allmänhet?
En livsåskådning fungerar bl a som social markör, som markör för grupptillhörighet. En ‘marxist’ tillhör en viss grupp med givna politiska strävanden. ‘Kristen’ markerar att man tillhör de Jesus-troende i världen och t ex inte ‘ummah’, den muslimska världsfamiljen. Osv.
Bekräfta eller kullkasta
Rationell betyder bl a att de utsagor man gör kan bekräftas eller kullkastas, analytiskt eller empiriskt. Pytagoras sats är rationell — vi bevisade den i skolan, analytiskt. Einsteins relativitetsteori är rationell, eftersom den kan få ökad trovärdighet av vissa empiriska observationer, respektive motbevisas av andra observationer. Monoteismen är däremot irrationell, eftersom den inte är formulerad så att den kan bevisas eller motbevisas, varken analytiskt eller empiriskt.
Principiellt kan en rationell livsåskådning också fungera som social markör. Men psykologiskt? Hur många anhängare får jag till min ‘Pytagoras-sats-sekt’, där alla måste bedyra sin bergfasta tro på att pytagoras sats är sann? Eller till ‘Jorden-är-rund-sekten’, där alla lovar hylla principen att jorden är rund? Problemet är psykologiskt: ingen blir upphetsad över sådant som man redan vet är bevisligen sant eller sådant som har visat sig utomordentligt trovärdigt, via empiriska observationer.
Kul att (kanske?) försätta berg
Alla kända livsåskådningar, religiösa som politiska, bygger snarare på påståenden som varken kan bevisas eller motbevisas. De bärs i stället upp av blind tro, tro av den där sorten som påstås kunna försätta berg. Och här köar mängder med anhängare, för det är förstås kul att potentiellt kunna försätta berg. Man chansar för all del, för berget kanske inte flyttar på sig ändå. Men lotterier är alltid spännande, mycket roligare än faktakataloger och formelsamlingar.
En enhörning på gratislunch
En ‘rationell livsåskådning’ tycks alltså vara en psykologisk paradox, släkt med enhörningen och gratislunchen.
