Skapande bevis

I Amerika har många, bl a president Bush, upptäckt att många vetenskapliga förklaringar tycks vara tunt under- byggda. Det är t ex rätt obegripligt hur ett så invecklat organ som ögat kan uppstå genom enkel biologisk utveckling, genom evolution. Forskarna svarar med allmänna luddigheter i stil med: ”Evolutionsteorin har visat sig mycket framgångsrik på de flesta områden.” Blir du lugnad? Nej, kunde tänka mig det.

En alternativ förklaring är att evolutionsteorin inte håller måttet. Kanske är det något annat som ligger bakom? Kanske ligger en intelligent Skapare bakom alltsammans. I så fall skulle många biologiska underligheter inte längre vara så underliga. En hyperintelligent och allsmäktig Skapare kan lätt skapa sinnrika organ åt alla.

Går Skaparens existens att bevisa logiskt? Om vi ser problemet ut ett historiskt perspektiv, kan det verka besvärligt. Medeltidens skolastiker trodde länge att de kunde bevisa den monoteistiske Skaparens existens. Men trots många spetsfundiga argument fann de aldrig något logiskt hållbart gudsbevis. Ur detta drog många teologer slutsatsen att logik inte fungerar i frågor om Skaparen. De menade att Skaparens existens bara är tillgängliga för Tron, inte för logiken.

Men kanske är det en alltför pessimistisk syn. Logiken har ju utvecklats en hel del sen medeltiden. Borde vi inte se om vi med moderna metoder kan bevisa den monoteistiska hypotesen om Skaparens existens? För då skulle alla de monoteistiska religonerna – judendom, kristendom och islam – stå på orubblig logisk grund.

Monoteistisk hypotes

Låt oss alltså försöka bevisa monoteismens grundhypotes – att det existerar en allsmäktig Skapare som är alltings orsak och grund. Här är ett sätt att formulera hypotesen:

H: Det finns en allsmäktig, allomfattande Skapare, som har skapat allting ur sig själv och som är den yttersta orsaken till allting.

Formuleringen kanske inte stämmer perfekt med alla detaljer i alla monoteistiska läror. Men den återger ändå rätt hyggligt monoteismens centrala tanke. Jag skulle tro att både pingstvänner och wahhabitiska muslimer skulle acceptera den, efter lite eftertanke.

Härledd slutsats

Ur denna centrala monoteistiska hypotes kan vi direkt härleda att

Skaparen och Allting är samma sak

(vilket för övrigt var den djupt gudstroende Spinozas gudsupp- fattning).

Varför det? Jo, om Skaparen har skapat Allting (som Han ju själv också är del av) från Allting (och inget annat än Allting), och om Skaparen styr Allting allsmäktigt, då kan Skaparen inte särskiljas från Allting. Allting kan inte vara någt annat än Skaparens egen förlängda gestalt.

Skapelsens skapade mellanrum

Men Skaparen är ju allsmäktig – han måste väl kunna skapa saker som ligger utanför honom?

Nej, egentligen inte. För om han vill skapa en sak som ligger en bit ifrån honom, då måste han skapa mellanrummet också, eller hur? Ty allt som finns är ju – enligt hypotesen – skapat av Skaparen (och ur Skaparen), även mellanrummen. Och då hänger den totala skapelsen ändå oskiljaktigt ihop med Honom. Det är som en magisk gummiduk som tänjer ut sig i takt med Skapelsen och fyller ut Allting.

Alltså är Skaparen helt enkelt samma sak som Allting, eller omvänt är Allting samma sak som Skaparen, dvs Skaparen = Allting = Skaparen = Allting. Detta leder till två fullkomligt sanna påståenden, nämligen likheterna Allting = Allting och Skaparen = Skaparen.

Motsägelsefritt och sant

Likheterna är uppenbart sanna. De är i själva verket s k tautologier. En logisk tautologi är en ständigt sann sats. Om den monoteistiska hypotesen leder till en tautologi, så är den tveklöst motsägelsefri och sann. Så långt har vi faktiskt överträffat skolastikena. Vi har lyckats visa att hypotesen om existensen av en allsmäktig Skapare av Allting är logiskt motsägelsefri.

Tautologier finns det gott om. Många av matematikens regler och formler är tautologier, t ex (a + b)² = a² + 2ab + b². Matematikens påståenden är ibland invecklade. Det kan vara svårt att med ett ögonkast se att höger led och vänster led faktiskt är lika. Vi behöver ibland bevisa att det verkligen är så.

Andra tautologier är så enkla att deras sanningshalt knappast behöver bevisas, t ex 13 = 13 eller HUND = HUND. Vi ser direkt att satsen 13 = 13 är riktig. Men vad ger den för upplysningar om egenskaperna hos talet 13? Tyvärr inga alls. Satsen HUND = HUND är lika sann, men ändå säger den ingenting om hundar. En tautologi som ALLTING = ALLTING är alltså fullkomligt sann i alla lägen, men samtidigt helt tom på empirisk information.

Utan konsekvenser

Om den monoteistiska hypotesen leder till en tautologi, då måste alla – även de mest sekulärt sinnade – medge att den är logiskt sann och motsägelsefri. Men eftersom den är tom på empirisk information, har den inga konsekvenser, i synnerhet inga praktiska, etiska eller moraliska konsekvenser.

Många skulle förstås slå ifrån sig resonemanget med båda händerna. De skulle säga att Skaparen är tvärtom skild från det Allting som Han allsmäktigt härskar över. Men i så fall skulle vi inte längre kunna säga att Allting är ”allt som finns”. Och då skulle den monoteistiska hypotesens ”allsmäktig” inte längre gälla för Skaparen. Han skulle bara härska över ”Allting utom Skaparen”, alltså inte härska över sig själv. Att inte ens härska över sig själv är knappast allsmäktigt.

Den monoteistiska hypotesen är absolut. Den säger att Skaparen har skapat absolut Allting och är absolut Allsmäktig. Så fort någon hittar den minsta fimp eller hårstrå som Skaparen inte har skapat (eller en mus som Skaparen inte härskar över), så faller hela hypotesen. Eftersom flertalet monoteister anser att det inte finns någon sådan fimp eller mus, återstår bara en möjlighet – att Skaparen och Allting är identiska. Och detta i sin tur leder till den logiska konsekvensen att Guds existens inte har några som helst konsekvenser.

Bra att veta.