Civil ekonomi

Två civilekonomer kom för ett tag sen på en fiffighet. Folk i 40talist-generationen är slitna och ska strax gå i pension. Så vore det inte klipskt att köpa deras familjeföretag och driva affärerna vidare? 

Precis. Så de två civilekonomerna har salat ihop en fond (320 milj kr) för att köpa upp 40-talisternas familjeföretag. Vilka områden är våra två civilekonomer mest roade av? Data? Gjuteri? Bageri? Byggkonsulteri? Reklam? Hotell? 

Inget sånt, å nej. Vad företagen egentligen sysslar med är helt ointressant för kompanjonerna Christina Fagerberg, Ulrika Dellby och deras fond. De vill bara köpa familjefirman, ”föra den vidare” och se till att den kan säljas lite dyrare, om något år.

 För oss som inte är civilekonomer låter det aningen gåtfullt. Hur ska man få en rörelse att öka i värde utan att ha minsta hum om vad den sysslar med? Men de som har bidragit till fondens 320 miljoner är säkert också civilekonomer, så de förstår.

 För något årtionde sen var företaget synonymt med verksamheten – metall, mjukvara, trädgård, juridiska tjänster, eller vad det nu var. Och svenska teknikföretag leddes alltid av civilingenjörer eller t o m teknologie doktorer, folk som verkligen visste vad firman höll på med, i detalj.

 Civilekonomerna var välkomna hjälpredor som höll reda på bokföring, finansiering och marknadsföring. De riktiga cheferna kunde då jobba helhjärtat med kärnan — produktutveckling, teknisk effektivisering, etc.

Fast sen civilekonomerna tog över rubbet är det inte längre intressant vad fiman gör. En firma är en firma är en firma, på pricken lik alla andra firmor på börsen. Det som är intressant är aktiekursen, inte vad de råkar kursa.

Det hela är som att gå till NK och be expediten om ”en vara”. Eller kanske ändra sig och säga:”Jag slår på stort i dag och tar två varor, tack.” Och att expediten då inte är det minsta förvånad, utan slår strax in dina två ”varor”.

Det här tänkandet — firmor är alla lika, blott aktiekurser är olika — ledde till IT-bubblan kring sekelskiftet. Ingen av börshajarna till civilekonomer ville veta — eller förstod — vad datafirmorna egentligen höll på med. Men de höga aktiekurserna förstod de allt om och fortsatte att satsa. Till dess att det sprack.

Det är en underlig abstrakt värld, civilekonomernas. Full av tänkta ”varor” och ”företag”. Men utan verkliga tomater, cyklar och dataprogram. Och utan Svenssons Pressgjuteri i Flen.